GALLERI 1 "också berg rämnar" I UPPSALA


”också berg rämnar”

också berg rämnar
tids nog
och förr eller senare
en ny planet som tar över
oroa dig inte
också det orimliga
måste rymmas

Ett möte mellan
ord och bild


Erika Bengtsdotter, måleri

Åsa Ericsdotter, poesi


Galleri 1

13 – 28 september 2003

 



neontak som bleknat
går förbi så många gånger att dom till slut
bågnar
i svartvitt
 

nej måla du istället
jag har haft sönder kontrasterna
spika upp en kant på den
också himlen

 



Galleri 1, nedre plan

 

Recension, UNT 2003-09-20

Konst


Galleri 1: Eika Bengtsdotter och Åsa Ericsdotter, Också berg rämnar (t.o.m. 28 september)

Vi börjar så här ta tag i ena
änden
eller varsomhelst bara det är
jag
tryck mig ur vakuumet

Texten, skriven av Åsa Ericsdotter, går att läsa direkt på väggen på Galleri 1.
Konstnären Erika Bengtsdotter och lyrikern Åsa  Ericsdotter visar i utställningen "Också berg
rämnar" en storslagen transformation där bildrummet fortsätter in i litteraturen, vänder och
kommer tillbaka - allt inom galleriets väggar. Det är en fri helhetsupplevelse, ett samarbete som
förberetts, provats tidigare och nu genomförts fullt ut.

Inspiration av varandra
Erika Bengtsdotter har visat upp måleriet för Åsa Ericsdotter som skrivit till, men även konsten
har ibland blivit inspirerad av litteraturen.
Erika Bengtsdotter är sparsmakad både i form och i viss mån också i nyanser i ett måleri
där det abstrakta dominerar. Verken består av en mycket tunn akrylfärg målad i upprepade lager,
vilket i förstone ger en stillsam effekt.
Dock är det inte endast lugn i Erika Bengtsdotters måleri. Tittar man tillräckligt länge ser man
bortom de harmonierande ockra- och rostfärgerna och upptäcker en mångbottnad motivssfär.
Hon målar med envishet, hon återkommer till vissa starka former och verkar lägga vikt vid den helhet
formerna ger verken snarare än betoningen på centrum eller periferi. Ibland hänfaller jag dock åt
landskapets tolkningar, som i ett verk placerat i galleriets trappa till övervåningen.
Här  hänger ett löst hållet landskap där vatten tillsammans med någon slags sandbanker skymtar
i en dramatisk men lite ödesmättad komposition. Plötsligt förstår jag vidden av Åsa Ericsdotters
direkt träffande ord placerade under verket; nej måla du istället / jag har haft sönder kontrasterna /
spika upp en kant på den också himlen.

Medvetandegörande
Beskrivningen gör mig medveten om att det är ett måleri jag tittar på. Åsa Ericsdotters lyrik gör
att hjärnans tolkningscentral sätts ur spel, tvingar mig att se andra saker utöver det i förstone,
vad jag tyckte, uppenbara landskapet. Kombinationen mellan deras uttryck ger en helt ny
associationssignal som gör gott åt invanda mönster och tolkningar.
Det finns inget insmickrande i Erika Bengtsdotters eller Åsa Eriksdotters uttryck. Det är därför
nästintill förvånande att deras sätt att se omvärlden fungerar bra ihop. Den oerhört vackra, ofta
målade text som flödar fritt kring verken och på väggarna i galleriet anpassar sig inte till enskilda verk.

Lyriken och konsten slår an olika klangbottnar, vilket på ett märkligt sätt ger ett vackert djup
i den känslomässiga improvisation som de båda har inspirerats av.

________________________
Frida Arnqvist

 

            

1. Möte, 50 x 50 cm    2. Närhet, 50 x 50 cm          

                   

3. Känslans landskap, 50 x 50 cm    4. Väntan, 50 x 50 cm

 

5. Passage, 50 x 50 cm

 

13.  Insläpp, 60 x 92 cm

          

14.  Beröring, 60 x 92 cm

 

15.  Aning, 60 x 92 cm

 


Åter