Leder sedan länge ett antal kurser i olje- och akrylmåleri inom studieförbundet Vuxenskolan, Uppsala.

Ett nedslag i vårens kurser: Oljemåleri med cirkelledare Erika Bengtsdotter

En marsförmiddag hälsar jag på i ateljén på Studieförbundet Vuxenskolan som ligger mitt i Uppsala. Ljuset flödar ifrån de enormt stora perspektivfönstren som går som ett burspråk runt halva salen.

– Det är just det fantastiska arbetsljuset som bland mycket annat gör den här cirkeln så attraktiv, säger Mats Nilsson, en av cirkeldeltagarna. Och så Erika förstås. Hon är lyhörd, inspirerande och kunnig. Så samtidigt som vi lär oss mycket så har vi roligt här också och glädje är bra för kreativiteten
Lokalen känns inbjudande på flera sätt och den mixade gruppen på tolv personer sitter utspridda framför sina bordsstafflier i jakt på rätt vinkel och ljus. Alla ler välkomnande åt mig men verkar samtidigt knappt att kunna ta blicken från sina alster.

Den första målningen jag får ögonen på är en avbild av ”Damen med slöjan”. Mats Nilsson lägger precis sista handen vid den lilla tavlan som är otroligt vacker och härligt färgsatt. Mats har gått hos Erika i flera år och säger att han stortrivs.
Målningarna på stafflierna är förbluffande bra trots att jag inser att det sitter en nybörjare här och där. Men visst, flertalet har några terminer bakom sig och man återkommer gärna då stämningen är lättsam och familjär.

Och så är det generositeten mot oss cirkeldeltagare, den är fantastisk här, säger flera av deltagarna.

Tavlornas motiv skiljer sig åt och har helt olika uttryck. Här målar alla efter sin egen förmåga och det man själv vill.  Även om alla just den här dagen avbildat av en lite bedagad tulpan, för att träna tekniken kring just det momentet.

Grundläggande teoretiska moment som färglära, komposition, materialkännedom och perspektivlära, går man igenom. I övrigt är inget kurstillfälle det andra likt. Friheten att få skapa fritt på inspiration och samtidigt få personlig rådgivning, undervisning och bildanalys av teknisk färdighet på sin egen nivå, tycks vara det som gör kursen så populär.

– Vi lär oss så mycket av varandra också, säger Pia Husberg, som går sin första termin. Hon sliter blicken från staffliet och tittar ut över salen:

– Först, just när kursen startat och jag såg hur skickliga alla verkade vara, så tänkte jag det här går aldrig, jag kommer inte att våga måla något alls. Men ganska snart så märkte jag att den kamratliga atmosfären och Erikas råd inspirerade mig till att våga öppna mina sinnen och skapandet tog fart.
Pia står och målar på en dramatisk strandvy, efter ett privat semesterfoto från Jylland. Det ser fantastiskt ut och hon verkar otroligt inspirerad av både sina kurskamrater och sig själv.

– För mig var det sommarkursen på Gräsö i fjol, som gjorde att jag började målarkursen här i Uppsala. Där lärde jag känna Erika som var cirkelledare. Jag blev så inspirerad att fortsätta måla för henne att jag åker långväga varje vecka, säger Arne Nilsson. Han går sin andra termin och har just avslutat ett kvinnoporträtt i härligt mustiga röda färger.

Jag sätter mig ner på en stol och lyssnar en stund på sorlet, på det som sägs runt mig.

– Den är oerhört förtätad just här, säger Erika till någon.

– Titta vad bra!  Kontrasten blev starkare nu, hör jag henne säga till en annan adept.

Plötsligt inser jag att jag sitter och myser i den otvungna och varma stämning som råder i ateljén. Det fnissas till ibland och suckas ibland och alla verkar bry sig om varandra.
Vilka är de då, skaparna som sitter här undrar jag? Vem söker sig till en kurs i oljemålning på dagtid? Svaret jag får är: Vi har det som hobby, rekreation och kanske är det en väg tillbaka efter händelser i livet som påverkat och som kanske fått en att stanna upp.

Men vem är då Erika Bengtsdotter? Denna rödhåriga, fräkniga, ödmjuka, inspirerande och kunniga konstnär. Erika har sin egen ateljé där hon främst arbetar med akrylmåleri men också med skulpturer av plexiglas. Hon har ett 50-tal utställningar bakom sig och finns representerad i Tokyo och Vilnius.

I nio år har hon haft kurser på Studieförbundet Vuxenskolan och 110-120 elever passerar varje termin. Hon tycker att det är inspirerande för sin egen konstnärliga utveckling att undervisa. Sommarkurserna i juli på Gräsö är också mycket populära. Det är ofta kö till Erikas kurser.

Som slutkläm blir det utställning med vernissage. Alstren från eleverna på vårens kurser visas. Tavlor hängs runt om i studieförbundets lokaler. Många brukar besöka den. Det bör ingen missa!

– Glöm inte att skriva att vi gärna vill ha ännu fler män med, säger en av deltagarna.

Kursförmiddagen går mot sitt slut och när jag slår följe ut med en av deltagarna säger hon att hon redan längtar till nästa gång, det gör alla här.
Snacka om cirklar att längta till, tänker jag lustfylld!

Text: Ann-Charlott Einerfors